Nej till ett fjärde centralkök!
Kommunstyrelsens arbetsutskott beslutade vid sitt möte 2010-01-25 att uppdra till förvaltningen att genomföra en förstudie om ny utförarorganisation för måltidsproduktion samt att förstudien ska redovisas senast den 30 juni 2010. Förstudien ska ha som utgångspunkt att ett fjärde centralkök byggs i Åkers Styckebruk och att måltidsverksamheten ska läggas ut på entreprenad.
Först tyckte jag att det här lät jättebra. Att maten tillagas så nära de som ska äta den som möjligt låter ju toppen. Men efter lite funderingar blev jag tveksam. I Strängnäs kommun finns i dagsläget tre kommunala centralkök: Mariefred, Stallarholmen och Strängnäs. Dessa levererar ca sex tusen portioner till skolor, förskolor, friskolor och äldreomsorg varje vardag. Maten levereras varm och serveringsklar till respektive beredningskök. I dessa kök tillreds pasta, potatis, sallad o d. Verksamheten i centralköken är igång varje dag året runt, eftersom äldreomsorgen inte har lov eller helgstängt.
Låt oss leka med tanken att det byggs ett centralkök i Åkers Styckebruk och att de därmed själva kan försörja skolor mm med mat. I dagsläget levererar Mariefredsköket alla dessa portioner. Det innebär att centralköket i Mariefred förlorar runt 40 % av sina inkomster.
Lokalerna som centralköket i Mariefred huserar i har en årshyra på runt åttahundratusen kronor. En hyra som inte sänks bara för att Åkers Styckebruk får ett eget centralkök.
En hyra som för övrigt ter sig oskäligt hög om man jämför med t ex årshyran för liknande lokaler inne i centrala Stockholm. Där kostar en likvärdig lokal 2 000:-/m² och år. Hyran blir lägre och lägre ju längre bort från Stockholm man kommer. Uppgifterna har jag fått från en person som arbetar med fastigheter av samma typ i Stockholm.
Hyran för centralköket Mariefred borde vara åtminstone hälften – 1 00o:-/m² och år. Det innebär vid en årshyra på 800 tkr, att lokalen rimligtvis borde vara 800 m² stor. Jag har inte varit där, men jag betvivlar starkt att den är det.
Ponera att ingen entreprenör vill driva centralköket i Mariefred. Då måste ju kommunen fortsätta ta hand om driften med ett maffigt inkomstbortfall. Till en oförändrat hög hyra och med höjda kostnader som följd.
Och vilka tror ni kommer att drabbas av det?
Ett sätt att lösa matproblematiken kanske är att göra Mariefreds skola till en kommunal friskola. Då får skolan själv ta hand om alla delar av driften. Maten, städningen mm styrs då av skolledningen på plats. Dock måste köket i Mariefreds skola byggas om till ett tillagningskök, eftersom man idag bara får bereda maten där. Det ska visst inte vara några större problem att göra det, men vem ska bära kostnaden för det? Entreprenören eller skolan?
Det fina i kråksången är att en privat entreprenör inte är bunden till lagen om offentlig upphandling. Så då försvinner hindren för bl a inköp av närproducerade varor.
Men följden av detta skulle bli att förskolorna och äldreomsorgen får ÄNNU högre matkostnader eftersom inkomsterna från skolmaten faller bort för centralköket.
Drömmen vore att alla skolor fick sitt eget tillagningskök. Ett kök där all mat lagas från grunden av bra råvaror. Ett kök varifrån det vid lunchtid doftar av ny- och vällagad mat. Med en meny som barnen är med och påverkar. I en miljö som ger matro och en stund för avkoppling.
Men det kanske är en utopi?
Jag har frågat på liknande sätt och fått svaret att produktionsköket i Mfd ligger på sin maxnivå. Det innebär att Åkers skola och förskola om ett par åt måste börja ta mat från Strängnäs, om de inte får ett eget kök i kommundelen. Det skulle innebära en försämring av kvaliteten. Vi måste ju även tänka på barnen i Åker.
Men man kan inte spika hur det ska bli innan vi dels fått besked om kostnaderna, dels genomfört en upphandling (med krav map kvalitet, närproducerat, ekologi etc).
Om Mariefredsköket inte kan laga mer mat, är det ju lysande om Mariefreds skola får ett eget tillagningskök! Då frigörs kapacitet för att laga mat till Åkers Styckebruk även i framtiden.
Och nej, man kan inte spika något innan man har tillräckligt på fötterna. Men när förstudien UTGÅR ifrån att ett fjärde centralkök byggs, är det ju ganska tydligt att det är åt det hållet vinden blåser.
Varför vill man inte undersöka möjligheten att återställa alla skolkök så att det åter går att laga mat i dem? Till glädje för både elever och kökspersonal! För det kan inte vara särskilt stimulerande att jobba i kök och bara få koka pasta, värma minutpotatis och blanda sallad?
Och visst vill jag att även barnen i Åkers Styckebruk ha ska god och vällagad mat. Men jag kan inte engagera mig i allt överallt. Jag måste fokusera på några delar. Och det finns ju inget som hindrar att föräldrarna i Åkers Styckebruk engagerar sig. Det vore jättekul och till glädje för oss alla!
Hej,
Jag gillar din “utopi”. Vi är många som delar ditt resonemang och jag anser som du att egna tillagningskök är vägen framåt. Men jag vill fördjupa resonemanget lite. Jag vill ta tag i det grundläggande problemet först och då måste man se det med helikopterperspektiv. Då kanske din utopi blir mindre utopisk ,-)
Problemet är att vi reducerat politik och förvaltning av de politiska besluten till ett ekonomiskt nollsummespel, vilket jag misstänker är väldigt vanligt i våra kommuner, men inte i alla. I de kommunala “stuprören” ska skattemedlen förvaltas. Utveckling, kvalitet, effektivitet och innovation är främmande fåglar i det kommunala boet, men är nödvändiga inslag när man ska bryta sig loss ur den ekonomiska limbo som vi jämt och ständigt hamnar i med förvaltning som universallösning.
Nu är det inget fel på förvaltning. Förvaltningsstrategin fungerar tillfredsställande så länge ekonomin är stabil och i tillväxt, men när det ekonomiska utrymmet på grund av lågkonjunktur, arbetslöshet m m krymper ökar förändringstrycket och då är förvaltning fel svar. För när de ekonomiska förutsättningar förändras, börjar förvaltarna (de kallar sig själva ofta för realister) i panik skära i den kommunala kroppen och svälta den till ett minne av vad den en gång var. I bästa fall hamnar kommunen i jojobantning, när staten skjuter till extra statsbidrag för att den inte gillar åsynen av dessa magra benrangel till kommuner.
Det är här vi befinner oss om vi betraktar det från ovan.
Och här är jag rädd för att ditt resonemang hamnar i samma resonemang, där den enes bröd blir den andres död. Så behöver det inte alls bli.
Vi står inför stora ekonomiska utmaningar och vi kan inte tänka på ekonomi som om vi vore förvaltare. Vi måste tänka som utvecklare, se möjligheter överallt, se tillgångar där vi för länge sedan slutat leta, tillföra våra verksamheter ny kunskap och kompetens, vi måste utveckla värden, som ökar betalningsviljan för kommunal service, som drar till sig fler som vi bo här, fler som vill etablera sina företag i kommunen. En sådan utvecklingsorientering kommer att resultera i högre arbetsglädje bland kommunanställda, effektivare verksamheter och en bättre ekonomi. Det brukar också kallas för tillväxt.
Ett av dessa många värden som måste utvecklas är maten i skolor och inom äldreomsorgen. Mat och kost är en mycket viktig hälsofråga. Det gamla latinska ordspråket “en sund själ i en sund kropp” är mer aktuell och viktig än någonsin. Vi är vad vi äter brukar det också heta.
De kommunala centralköken är en förlängning av tanken att mat är en industriell produkt. En idé som många, inte bara unga småbarnsföräldrar, finner motbjudande. Centralkökstanken bärs och drivs av förvaltningsekonomiska argument, inte av hälso- och bildningsargument. Därför är centralkökstanken en dålig idé.
Nu har vi i Strängnäs kommun låst in oss i stora investeringar gjorda på bland annat Ärtan. Kan vi leverera näringsrik, -riktig och varierad kost från våra centralkök? Fler och fler tvivlar på att det är möjligt och då måste vi allvarligt fundera över hur vi löser detta problem. Och här måste många huvuden samverka.
Hej och välkommen hit, Patrik!
Jag inser verkligen att detta med skolmaten är en liten (men mycket viktig) del av det stora hela. Och gissa om jag har tankar och visioner om hur Mariefred ska se ut i framtiden! Men skulle jag börja utveckla och engagera mig i dessa, skulle jag inte få mycket tid över till annat;-)
Fast vem vet hur Mariefredsmamman kommer att utvecklas?
Rent krasst kan man säga att mitt mål är att skolbarn och äldre får bra, god och vällagad mat. Sen är det egentligen strunt samma varifrån maten kommer. Men, precis som du skriver, tvivlar jag på att detta är möjligt med centralköksmodellen.
För matupplevelsen börjar redan innan det är lunchdags. Den börjar när barnen är ute på rast och känner doften från skolköket. “Mmmm! Det luktar pannkaka – vad gott det ska bli!”
Inte bara maten har blivit industriell produkt. Det är lite löpande band över själva ätandet också. Hur lång tid har barnen på sig att äta? Och många får äta lunch mycket tidigt. Jag vet inte säkert när första omgången äter i Mariefreds skola, men praxis är väl att det inte ska vara tidigare än kl 11?
Hur som helst, har vi mycket arbete framför oss!
Bitte,
Vi behöver inte ta ansvar för helheten och agera, men jag tror det är nyttigt och viktigt om vi ser och tänker i helheter och agerar i enskilda frågor som du gör i matfrågan.
När det gäller kommunmaten borde tjänstemännen och politikerna äta den mat våra centralkök serverar våra barn och äldre. Regelbundet. Det är anser jag vara minimumkrav för den som tar ordet omsorg på allvar. Det är bara ett förslag som enkelt kan skapa drivkraft till kvalitetshöjningar.
Fortsätt fajtas.
En snabb kommentar bara…
En av anledningarna till att medborgarförslaget om att certifiera maten via skolmatens vänner ogillades av förvaltningen var att för att uppnå certifieringskriterierna (MVG i livsmedelsverkets betygsverktyg) så får inte skolmaten serveras innan 11:00. Det gör man idag på flera skolor av schematekniska skäl.